71. utgåve | 1. juni 2023 | BOKMELDING
Rød sorg, rødt raseri
Gjennom den kristne eneboeren Julian av Norwichs visjonsverden lar svenske Judith Kiros det grenseløse samtale med opplevelsen av å være kjøtt og blod, knyttet til jorden og samfunnet anno 2023.
DIKT
det röda är det gränslösa
Judith Kiros
180 s.
Albert Bonniers 2023
AV CARINA ELISABETH BEDDARI
I visjonslitteraturen gjenfinner vi «den barnvärld vi har förlorat, underbar, vild, skön», skriver Birgitta Trotzig i innledningen til et svensk utvalg av den hellige Birgittas åpenbaringer, først utgitt på latin i 1392. Trotzig fremhever at Birgitta, som alle 1300-tallsmennesker, bar to sider av datidens kaotiske verden i seg: «Det ena jaget: den hårda kristallen, stenjaget, det klara cisterciensiska. Det andra: det nattliga födandet, djurdrömmarna, avgrunderna.» Møtet mellom det drømske og det ordnende preger også en ny, svensk diktsamling som forholder seg til visjonslitteraturen. I poeten Judith Kiros (f. 1989) ambisiøse andrebok, diktsamlingen det röda är det gränslösa, møtes den engelske anakoreten Julian av Norwichs kristusvisjoner og et sørgende, deprimert dikter-jeg som står plantet i samtiden. De to har begge døren på gløtt til døden, og samlingen kan leses som en serie dødsvariasjoner, en undersøkelse av mening og overgivelse, gjort gjennom middelaldertroper og et gotisk billedspråk. I Sverige er Kiros kjent som en av grunnleggerne av den feministiske og antirasistiske nettplattformen Rummet. Hun er en del av redaksjonen i den sosialistiske avisen Flamman og holder dessuten på med en doktorgrad i engelsk litteratur. Som poet debuterte hun med samlingen O i 2019, og her tok hun for seg Shakespeares klassiske Othello, i en essayistisk-poetisk utforsking som også handlet om dagens forestillinger omkring kjønn og svarthet i Sverige.
Hvem var så den kristne mystikeren og anakoreten Julian av Norwich, født i 1342 og død i 1416? En anakoret er en eneboer som har valgt ensomheten for å dyrke Gud. Lite er kjent om Julians liv, men hun skal ha levd slik, alene i en celle. Den 13. mai 1373 fikk hun, mens hun lå syk på dødens terskel, en serie åpenbaringer som hun skrev ned. Relevations of Divine Love finnes i en kort og en lang utgave, der den lange inneholder refleksjonene hun har gjort seg i årene etter åpenbaringene. Visjoner av Guds kjærlighet utkom i serien Kristne klassikere i år 2000, oversatt av Arthur O. Sandved. De seksten nedtegnede visjonene tar utgangspunkt i korsfestelsen og Jesu lidelse som veier til guddommelig kjærlighet. I forordet til den norske utgaven skriver Jan Schumacher at Julians skrifter dreier seg om «hvordan denne kjærligheten på en for tanken ubegripelig måte gir mening til livet».
For å lese det röda är det gränslösa, trenger man ingen inngående kjennskap til Julians visjoner, men boken går åpenbart i dialog med hennes nedtegnelser. Kiros’ samling er delt inn i tre: de fortettede første- og tredjeseksjonene inneholder begge seksten dikt holdt i et billedtjukt språk som sender oss rakt inn i middelalderen. Diktene framstår som variasjoner over Julians egne åpenbaringer, som skildringer av selve mottakelsen av visjonene. I første del skildrer det aller første diktet sykdomserfaringen, deretter beskrives korsfestelsen og Jesu blod, etter hvert også kjærligheten som åpner seg. I Kiros’ versjon kan visjonsstemmen lyde slik:
IX. en röst utbrast på ett språk som påminde om latin: »låt mig gå! far, låt mig
gå!«
& genom den erfarenheten lyftes jag
upp i himlen, som bestod av tre himlar,
och kände, snarare än hörde, det kosmos
jag stod i, och som han älskade, sucka
som det glömska och gröna havet gör
som nejlikorna i nävarna gör
som sjön och berget ovanför det gör
som stenkyrkan inuti berget gör
som kyrkan i vilken jag läste högt
ur boken i mitt hjärta gör … den första
himlen, som är mycket långt borta
den andra himlen, som är närmare
den tredje himlen, som ligger söderut
det är en glädje, en sällhet, en ändlös
källa till fröjd för mig, och jag har
inga vidare tankar om det
Her kan man legge merke til rytmen, som gjenspeiler parallellismene også Julian gjør bruk av i sin tekst. Ordpar som «vendingen og vridningen», «ynkingen og klagingen», «plager og pinsel» er typiske i Visjoner av Guds kjærlighet. Selve språktonen er noe av det som kjennemerker Kiros’ to diktsamlinger. På den ene siden har hennes dikterstemme en essayistisk – og til og med akademisk – åre. Samtidig strør hun om seg med farger («fem droppar blod i den gulnande rabatten / enhörningens pärlemorskimrande piss») og nokså streetsmarte formuleringer («o själens bubbelgum»). I det röda är det gränslösa er det performative ikke like påfallende som i Kiros’ debut, men stilen kan være retorisk rapp på et poetisk velkjent vis («& jag vet att jag var en fars dotter / & jag vet att jag är segt kött i en säck»). Ofte tenker jeg likevel at Kiros’ dikt ikke minner om så mye annet. Diktene hører ikke helt hjemme i den språkorienterte svenske tradisjonen, de minner verken om en Ann Jäderlund eller en Johan Jönson. Kiros’ stil virker på en og samme tid nøktern og ordrikt ornamentert. Diktene kan gå i dialog med klassiske poeter som T.S. Eliot og Milton, og de kan gjøre bruk av middelalderengelsk («tah hwit som en pornografiskt upplyst debatt / tah hwit som rosetten jag fäster i mitt utsläppta hår»). Likevel føles de aldri anakronistiske.
Etter de seksten åpenbaringene, går samlingen over i en løsere omgang med Ordet i andre del. «vila i ljus» presenterer en nåtidig stemme. Dikter-jeget gjennomgår en depresjon og er i sorg etter tapet av en nær person; teksten skildrer en dypsort tilværelse med innleggelser, medisinering («huden på magen är mörkfläckig av mediciner / vem ska lära sig att älska den nu») og selvmordstanker. Teksten preges av depresjonens matthet, samt av forgjengeligheten dikter-jeget ser overalt: «jag har sett mina tänder och andra kommer att se dem, kanske i högt gräs, om tvåhundra år (…) en skolklass i gula reflexvästar strömmar under den höjda armen // deras tänder kommer att planteras och gro som gravstenar gror // banalt nog vill jag hellre dö än arbeta tills jag dör // det är en attityd man förväntas jobba på». En tung håpløshet brer seg i tekstene, men humoren blusser også opp Kiros’ sykdomsprosa. Etter hvert nærmer jeg-et seg Julians visjoner og tankesett, som hun kan legge direkte fram og diskutere med i teksten:
8.
ingen vet exakt när julian av norwich blev anakoret
vilan i ljuset, lär hon ha sagt, innan hon förslöts vid sankt julians
kyrka
innan dess kom visionerna, hon var runt trettio år gammal
febrig, nästan döende, prästen tillkallades
sänghalmen fuktig av svett och urin
så djupt inne i världen att hon steg till ytan
skaparen älskaren beskyddarens sargade anlete
sött blod droppade in i hennes febriga käft
en stråle blod direkt från det svullna bröstet
kom kristus röst som kärlek
kom kristus röst som en vila i ljus
jag sätter mig upp i sängen utan att ha sovit. en bit av himlen glider
ner i sina vingar. önskar att det fanns mer naturligt ljus i rummet.
fotsulorna värker som om jag har gått väldigt länge det har blivit en
vana. en fet och gulaktig förtvivlan
Denne andre delen er bokens lengste, og består av 87 nummererte og ekspansive dikt. Diktenes stemme kan, som i det siterte, være prosaisk fortellende og diskuterende, men biter av det mer høystemte og billedskapende visjonsspråket sniker seg også inn her («en bit av himlen glider ner i sine vingar»). Depresjonen isolerer dikter-jeget fra verden, men ulikt anakoreten innhentes hun av samfunnets materielle krav. Når det svenske NAV og slitsomme mobiltilbydere («är det smidigare att ta livet av sig än att hantera comviqs kundtjänst») opptrer i teksten, knyttes meningsløsheten dikter-jeget drukner i, til samfunnet. Den røde grenseløsheten i tittelen kommer fra visjonen av Kristi blod, det er det rennende blodets og kjærlighetens farge, men den tilhører også det politiske radikale, tilhører et fellesskap som ikke styres av klasse. Denne dimensjonen er tydelig i Kiros’ dikt, som også drar en større verden inn i sin lidelsesvandring:
havet är nästan helt fiktivt och rusar emot mig
ingenting rusar emot mig i sin djupblå egensinnighet
som om lidelsen var en våg eller bränning
jag drar en linje i den svarta, och därför mycket mänskliga, sanden
någon drunknar i ett hav som inte är en symbol, utan den död
symboliken, enligt all logik, måste livnära sig på. kriget, till exempel,
används ofta som en metafor i lyriken, och även inom svensk politik.
kroppen stinker i sommarhettan, övergiven och närvarande, inte i
dikten, utan precis under den.
det riktiga havet och det riktiga kriget är mindre återhållsamma i sin
brutalitet
På den ene siden strekker samlingen seg hele tiden mot det grenseløse, mot selvutslettelsen som anakoretene dyrket. Samtidig beskrives en verden av hverdager, der vilkårene ofte oppleves som fastlåste. Dette formulerer Kiros med sorg, så vel som med raseri.
Den freidige miksen av samtid og middelalder er ikke så vanlig i samtidspoesien. I norsk sammenheng blir det derfor naturlig å sammenligne Kiros’ andrebok med Aina Villangers dikteriske versjon av livet til Baugeid Dagsdatter, som var abbedisse på Gimsøy kloster på 1100-tallet. I Baugeids bok (2017) ser vi stort sett abbedissen utenifra. Korte prosastykker følger Baugeids vilje og visjoner i tredjeperson, men samlingen inneholder også lister over underhold og etterlatenskaper, helse- og livsråd, visjoner, brevfragment og notiser som ser ut til å være historisk korrekte. Villanger etablerer distansen til Baugeids verden med påpasselighet, der Kiros i større grad planter middelaldertankene om til samtidig jord.
Så hva får Kiros egentlig ut av forelegget i det röda är det gränslösa? Gjennom visjonene lar hun lengselen etter det grenseløse og transcendente samtale med opplevelsen av å være kjøtt og blod, knyttet til jorden og samfunnet anno 2023. Koblingen kunne fort ha blitt for utilgjengelig og massiv – og jeg forstår det om noen opplever denne diktsamlingen, med sine nesten 200 sider og sin hardcore eksistensielle tyngde, som en smule for lang. Men Kiros’ slagferdige vittigheter og språklige gnist gjør at samlingens rødt rennende årer aldri blir tilstoppede. Faktisk tror jeg det röda är det gränslösa hører til blant de mest ambisiøse og beste diktsamlingene utgitt av unge skandinaviske poeter de siste ti årene – den hevder seg også dersom vi stryker «ung». At Kiros skaper sin egen frydefulle stil i samtale med tradisjonen, blir helt klart i dikt der «sinnet är sin egen plats och kan / göra jordgubbssylt av all smärta».
Carina Elisabeth Beddari (f. 1987) er litteraturviter og kritiker i Morgenbladet.
